Första rescensionen, REJOICE!
Yay! Let's get this trainwreck rolling!
Första rescensionen får bli en platta som rullat ganska tungt här den senaste veckan:
The Birthday Massacre - Pins And Needles
Genre: Industrirock?
Frågetecknet efter genren är för att varken jag eller mina kompisar kan komma överens om vad dem faktiskt spelar för genre. Jag är övertygad om att det inte är metal medans mina kompisar är helt inne på att det är metal. "Gitarr/Bas/Trumbaserad musik med en del keyboard och kvinnlig sångare" får bli den officiela genren.
Hur som helst, The Birthday Massacre (TBM) är ett band jag hållt (hur ¤&%¤&% böjer man "hålla" egentligen?) ganska nära hjärtat. Efter första gången man hörde Happy Birthday så har jag varit lite småkär i Chibis sångröst, vilket blev värre när jag hörde förra skivan Walking With Strangers, ett album jag skulle kunna slänga in på en top 5 lista. Så förväntningarna på Pins And Needles var ganska höga.
MEN jag måste säga att skivan är ungefär så bra som jag hoppades på, inte lika bra som Walking With Strangers, men bra nog för att den ska spelas under lång tid framöver.
Det som TBM ändrat på sen WWS är framför allt i gitarrerna. Dem är betydligt mer distade dvs. tyngre och jag tycker det skapar en rätt bra kontrast med Chibis hyperfeminima röst.
För att runda av det här innan det blir en novell modell större så rekommenderar jag denna skivan till egentligen alla som gillar rock/hårdrock, visst det är inget som gemene man gillar men det är ju alltid värt en chansning :)
Betyg: 4/5
Rekommenderade låtar: Control, Pins And Needles, Sleepwalking (!)
Första rescensionen får bli en platta som rullat ganska tungt här den senaste veckan:
The Birthday Massacre - Pins And Needles
Genre: Industrirock?
Frågetecknet efter genren är för att varken jag eller mina kompisar kan komma överens om vad dem faktiskt spelar för genre. Jag är övertygad om att det inte är metal medans mina kompisar är helt inne på att det är metal. "Gitarr/Bas/Trumbaserad musik med en del keyboard och kvinnlig sångare" får bli den officiela genren.
Hur som helst, The Birthday Massacre (TBM) är ett band jag hållt (hur ¤&%¤&% böjer man "hålla" egentligen?) ganska nära hjärtat. Efter första gången man hörde Happy Birthday så har jag varit lite småkär i Chibis sångröst, vilket blev värre när jag hörde förra skivan Walking With Strangers, ett album jag skulle kunna slänga in på en top 5 lista. Så förväntningarna på Pins And Needles var ganska höga.
MEN jag måste säga att skivan är ungefär så bra som jag hoppades på, inte lika bra som Walking With Strangers, men bra nog för att den ska spelas under lång tid framöver.
Det som TBM ändrat på sen WWS är framför allt i gitarrerna. Dem är betydligt mer distade dvs. tyngre och jag tycker det skapar en rätt bra kontrast med Chibis hyperfeminima röst.
För att runda av det här innan det blir en novell modell större så rekommenderar jag denna skivan till egentligen alla som gillar rock/hårdrock, visst det är inget som gemene man gillar men det är ju alltid värt en chansning :)
Betyg: 4/5
Rekommenderade låtar: Control, Pins And Needles, Sleepwalking (!)
Kommentarer
Trackback
