Yngwie Malmsteen - Relentless
Yngwie Malmsteen - Relentless
Genre: Neo classical metal
Hmmm, tydligen så är neo classical metal en genre som tar inspiration från klassisk musik, man lär sig nåt nytt varje dag.
Hur som haver, behöver jag ens introducera den här människan? En av världens absolut bästa gitarrister som nämns i samma sammanhang som Jimi Hendrix och Jimmy Page. Han har 18 solo album under bältet och en hel hög med live-skivor, kompilationer m.m och jag får erkänna att jag knappt gett Yngwie en riktig chans att imponera på mig och påstått att hans musik är enbart för gitarrfetischister (stavning?) så nu får vi se.
Får det första så är jag egentligen tokfel person för att recensera denna då jag tycker att solon ska vara relativt korta och inte ta för mycket plats men det fanns inget bättre att recensera so what the hoohah!
Relentless börjar med Overture ett intro på nästan 1 minut som ärligt talat är ganska dåligt, moving on. Critical Mass följer och det är var myyyycket bättre, kanske för att den är en konventionell låt, vad vet jag. Och så fortsätter det, en låt där Yngwie flexar sina gitarrmuskler och en "vanlig" låt och inte helt oväntat är det de vanliga jag föredrar även om ett par av sololåtarna faktiskt är helt okej som till exempel titelspåret Relentless.
Men mot slutet av skivan så börjar jag känna en grav trötthet mot solon, visst han är extremt skicklig men jag tycker helt enkelt det blir för mycket av det goda men som sagt, jag är egentligen fel person för det här och gillar man den här typen av musik så blir det väl inte heligare än så.
Betyg: 6/10
Ska jag va en riktigt grinig gammal gubbe ser omslaget ut som nåt jag slänger ihop i Photoshop på en halvtimme.
Genre: Neo classical metal
Hmmm, tydligen så är neo classical metal en genre som tar inspiration från klassisk musik, man lär sig nåt nytt varje dag.
Hur som haver, behöver jag ens introducera den här människan? En av världens absolut bästa gitarrister som nämns i samma sammanhang som Jimi Hendrix och Jimmy Page. Han har 18 solo album under bältet och en hel hög med live-skivor, kompilationer m.m och jag får erkänna att jag knappt gett Yngwie en riktig chans att imponera på mig och påstått att hans musik är enbart för gitarrfetischister (stavning?) så nu får vi se.
Får det första så är jag egentligen tokfel person för att recensera denna då jag tycker att solon ska vara relativt korta och inte ta för mycket plats men det fanns inget bättre att recensera so what the hoohah!
Relentless börjar med Overture ett intro på nästan 1 minut som ärligt talat är ganska dåligt, moving on. Critical Mass följer och det är var myyyycket bättre, kanske för att den är en konventionell låt, vad vet jag. Och så fortsätter det, en låt där Yngwie flexar sina gitarrmuskler och en "vanlig" låt och inte helt oväntat är det de vanliga jag föredrar även om ett par av sololåtarna faktiskt är helt okej som till exempel titelspåret Relentless.
Men mot slutet av skivan så börjar jag känna en grav trötthet mot solon, visst han är extremt skicklig men jag tycker helt enkelt det blir för mycket av det goda men som sagt, jag är egentligen fel person för det här och gillar man den här typen av musik så blir det väl inte heligare än så.
Betyg: 6/10
Ska jag va en riktigt grinig gammal gubbe ser omslaget ut som nåt jag slänger ihop i Photoshop på en halvtimme.
Kommentarer
Trackback
