Illidiance - Damage Theory
Illidiance - Damage Theory
Genre: Industri metal
Industri är ungefär som att spela rysk roulette, förutom hela den där dö-delen. Man vet aldrig riktigt vad man får. Antingen är det vansinnigt värdelöst eller så är det väldigt bra. Illidiance's (ja det är lika irriterande att stava som det ser ut) 3:e platta Damage Theory är en trevlig upplevelse som påminner mig om ett visst jänkarband som kallar sig Fear Factory.
Vanligtvis inom industri så brukar introlåten börjar lite långsamt och sen ta fart men Illidiance säger "fuck that" och börjar i full fart utan någon som helst förvarning i Hi-Tech Terror med ett intro som faktiskt är riktigt bra. Resten av låten tar vid och fortsätter bra. Dock kommer sen 2 låtar (Critical Damage och Breaking The Limit) som känns som kloner av varann. Inga dåliga kloner, om jag ska dra ryssroulette-parallellen igen så är det ungefär som man lyckas skjuta iväg hylsan, lite irriterande men man överlever.
De två mittenlåtarna I Want To Believe och Cybergore Generation är i mitt tycke vart skivan har sin höjdpunkt och i den förstas fall beror det på en riktigt bra refräng som inte sätter sig direkt men är såpass bra att man lyssna igen och därigenom lära sig. I den andras fall så är den lite tyngre och återigen med en bra refräng.
Därefter faller tyvärr låtarna in i den där kloningsfasen igen men med fortsatt bra refränger men inte i samma klass som mittenlåtarna.
Sammanfattningsvis så är det bra standard men med repetitionssyndrom (alla låtarna är mellan 3:20-4:21 till exempel) och ibland låter det lite väl likt Fear Factory, inte för att det är en dålig sak men man ska ju va petig. För att dra en ny dum analogi så är det ungefär som att bara äta vingummin hela livet. Det må vara världens godaste vingummin som botar cancer och impotens men efter ett tag så lär du tröttna.
Illidiance - Hi-Tech Terror
Betyg: 7/10
Genre: Industri metal
Industri är ungefär som att spela rysk roulette, förutom hela den där dö-delen. Man vet aldrig riktigt vad man får. Antingen är det vansinnigt värdelöst eller så är det väldigt bra. Illidiance's (ja det är lika irriterande att stava som det ser ut) 3:e platta Damage Theory är en trevlig upplevelse som påminner mig om ett visst jänkarband som kallar sig Fear Factory.
Vanligtvis inom industri så brukar introlåten börjar lite långsamt och sen ta fart men Illidiance säger "fuck that" och börjar i full fart utan någon som helst förvarning i Hi-Tech Terror med ett intro som faktiskt är riktigt bra. Resten av låten tar vid och fortsätter bra. Dock kommer sen 2 låtar (Critical Damage och Breaking The Limit) som känns som kloner av varann. Inga dåliga kloner, om jag ska dra ryssroulette-parallellen igen så är det ungefär som man lyckas skjuta iväg hylsan, lite irriterande men man överlever.
De två mittenlåtarna I Want To Believe och Cybergore Generation är i mitt tycke vart skivan har sin höjdpunkt och i den förstas fall beror det på en riktigt bra refräng som inte sätter sig direkt men är såpass bra att man lyssna igen och därigenom lära sig. I den andras fall så är den lite tyngre och återigen med en bra refräng.
Därefter faller tyvärr låtarna in i den där kloningsfasen igen men med fortsatt bra refränger men inte i samma klass som mittenlåtarna.
Sammanfattningsvis så är det bra standard men med repetitionssyndrom (alla låtarna är mellan 3:20-4:21 till exempel) och ibland låter det lite väl likt Fear Factory, inte för att det är en dålig sak men man ska ju va petig. För att dra en ny dum analogi så är det ungefär som att bara äta vingummin hela livet. Det må vara världens godaste vingummin som botar cancer och impotens men efter ett tag så lär du tröttna.
Illidiance - Hi-Tech Terror
Betyg: 7/10
Kommentarer
Trackback
