Nightfall - Astron Black And The Thirty Tyrants
Nightfall - Astron Black And The Thirty Tyrants
Genre: Gothic metal
Alrighty then, efter några lite större skivor så är det dags för en lite obskyrare skiva och som vanligt när det gäller att utforska okänd mark så kan det sluta med att man antingen hittar en diamant eller ebolaviruset.
Efter en genom lyssning av Astron Black And The Thirty Tyrants så får jag nog påstå att den är en diamant dränkt i blod mitt i natta. Som vanligt när det gäller gothisk metal så är det svart, deppigt och ungefär lika uppmuntrande som nyheterna en vanlig dag. Det är mycket mörker, ondska och depression eller ja, jag kan inte vara helt säker då allt i texterna göms i metaforer och man får inte direkt någon hjälp av låttitlarna som heter saker som Astronomica, Saturnian Moon, Asebeia, I-I osv.
Annars gör sångaren ett bra jobb med growlandet, tight och bra även om jag har lite problem med growl i låtar som inte går i 240 km/h på autobahn. Undantaget är väl Crematory, men dem blandar ju growl med riktigt bra ren sång så de räknas inte. Men som sagt, låtarna har ungefär samma tempo som gothic metal brukar ha dvs. att till och med en 90-åring hinner med att headbanga i takt.
Om jag ska ta ut en enstaka låt att prata lite extra om så får det bli The Criterion. Mest för att den har ett vansinnigt bra intro och jag får inte riktigt samma mörka känsla av denna låten även om den sjunker ner i gothträsket emellanåt så är den i mitt tycke den bästa låten på skivan. Dock är den över innan man hinner säga Fuck My Life då den bara är 3:13 lång vilket inte är nån längd att tala om i metalkretsar.
Men för att sammanfatta så är Astron Black And The Thirty Tyrants en helt okej skiva, inte det bästa jag hört i genren men den kommer nog rulla ett par gånger i höstmörkret.
Nightfall - The Criterion
Rekommenderade låtar: The Criterion, Archon Basileus
Betyg: 7/10
Genre: Gothic metal
Alrighty then, efter några lite större skivor så är det dags för en lite obskyrare skiva och som vanligt när det gäller att utforska okänd mark så kan det sluta med att man antingen hittar en diamant eller ebolaviruset.
Efter en genom lyssning av Astron Black And The Thirty Tyrants så får jag nog påstå att den är en diamant dränkt i blod mitt i natta. Som vanligt när det gäller gothisk metal så är det svart, deppigt och ungefär lika uppmuntrande som nyheterna en vanlig dag. Det är mycket mörker, ondska och depression eller ja, jag kan inte vara helt säker då allt i texterna göms i metaforer och man får inte direkt någon hjälp av låttitlarna som heter saker som Astronomica, Saturnian Moon, Asebeia, I-I osv.
Annars gör sångaren ett bra jobb med growlandet, tight och bra även om jag har lite problem med growl i låtar som inte går i 240 km/h på autobahn. Undantaget är väl Crematory, men dem blandar ju growl med riktigt bra ren sång så de räknas inte. Men som sagt, låtarna har ungefär samma tempo som gothic metal brukar ha dvs. att till och med en 90-åring hinner med att headbanga i takt.
Om jag ska ta ut en enstaka låt att prata lite extra om så får det bli The Criterion. Mest för att den har ett vansinnigt bra intro och jag får inte riktigt samma mörka känsla av denna låten även om den sjunker ner i gothträsket emellanåt så är den i mitt tycke den bästa låten på skivan. Dock är den över innan man hinner säga Fuck My Life då den bara är 3:13 lång vilket inte är nån längd att tala om i metalkretsar.
Men för att sammanfatta så är Astron Black And The Thirty Tyrants en helt okej skiva, inte det bästa jag hört i genren men den kommer nog rulla ett par gånger i höstmörkret.
Nightfall - The Criterion
Rekommenderade låtar: The Criterion, Archon Basileus
Betyg: 7/10
Kommentarer
Trackback
