Secret Sphere - Archetype
Secret Sphere - Archetype
Genre: Power Metal
Lika bra att få det undanstökat. Jag ÄLSKADE Secret Spheres förra album Sweet Blood Theory, det var nog den plattan som fick mig att börja gilla power metal. Dem kändes unika men ändå bekanta på nåt väldigt konstigt vis. Så med höga förhoppningar dök jag in i Archetype.
Och jag kan med glädje berätta att Archetype följer Sweet Blood Theory's exempel. Det är tungt och det är väldigt bra sång och i och med denna skivan kan jag nog säga att SS (jaja) är mina favoriter inom den lite tyngre power metalen.
Archetype börjar starkt med Line On Fire som har growl, (jag har tyvärr ingen aning om vilken sångare det är som tillför det) utmärkt keyboard och väldigt catchy refräng. Därefter följer Death From Above som börjar lugnt men sen tar fart och följer Line On Fire bortsett från growlet.
The Scars You Can't See kommer sen och den är betydligt lugnare, fortfarande mycket bra. Efter den kommer More Than Myself som jag inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den eller ej. Refrängen är mycket bra men jag tycker den tappar lite under versen.
Nästa låt värd att tala om är Mr. Sin. Till att börja med är texten något av det larvigaste jag hört, det är nästan så jag sitter och fnissar som en skolflicka emellanåt. Dock är den så vansinnigt catchy att det inte spelar någon roll. Jag kom på mig själv med att nynna refrängen när jag var klar med skivan. "Mr Sin has come for you. Mr Sin, Liar in the dark na na na na na na na na na". Låtskrället är ondskefullt!
Tuvärr kommer ingen av de sista låtarna upp i riktigt samma kvalitet som de första 7 låtarna. Men jag har blivit påmind om vad jag gillar med power metal genom denna skivan (bortsett från texterna...) och det är ju ett ganska bra betyg.
8/10
Genre: Power Metal
Lika bra att få det undanstökat. Jag ÄLSKADE Secret Spheres förra album Sweet Blood Theory, det var nog den plattan som fick mig att börja gilla power metal. Dem kändes unika men ändå bekanta på nåt väldigt konstigt vis. Så med höga förhoppningar dök jag in i Archetype.
Och jag kan med glädje berätta att Archetype följer Sweet Blood Theory's exempel. Det är tungt och det är väldigt bra sång och i och med denna skivan kan jag nog säga att SS (jaja) är mina favoriter inom den lite tyngre power metalen.
Archetype börjar starkt med Line On Fire som har growl, (jag har tyvärr ingen aning om vilken sångare det är som tillför det) utmärkt keyboard och väldigt catchy refräng. Därefter följer Death From Above som börjar lugnt men sen tar fart och följer Line On Fire bortsett från growlet.
The Scars You Can't See kommer sen och den är betydligt lugnare, fortfarande mycket bra. Efter den kommer More Than Myself som jag inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den eller ej. Refrängen är mycket bra men jag tycker den tappar lite under versen.
Nästa låt värd att tala om är Mr. Sin. Till att börja med är texten något av det larvigaste jag hört, det är nästan så jag sitter och fnissar som en skolflicka emellanåt. Dock är den så vansinnigt catchy att det inte spelar någon roll. Jag kom på mig själv med att nynna refrängen när jag var klar med skivan. "Mr Sin has come for you. Mr Sin, Liar in the dark na na na na na na na na na". Låtskrället är ondskefullt!
Tuvärr kommer ingen av de sista låtarna upp i riktigt samma kvalitet som de första 7 låtarna. Men jag har blivit påmind om vad jag gillar med power metal genom denna skivan (bortsett från texterna...) och det är ju ett ganska bra betyg.
8/10
Kommentarer
Trackback
