Once in a blue moon
Hade egentligen tänkt åka in och hälsa på mamma idag men min näsa agerade vattenfall så det får vänta nån dag. Istället satte jag mig och började läsa Carrie av Stephen King som jag lånat.
Började läsa vid 11-tiden och kom tillbaka till verkligheten vid 1 ungefär, ganska märkligt att boken drog in mig så eftersom det inte händer överdrivet mycket. Det är mycket tankar, lite snack hit, lite hyperreligiös morsa dit men jag kunde bara inte lägga ifrån den förrän jag blev hungrig så jag antar att det är rätt bra betyg so far. Skulle gissa att detta slutar med att jag läser ut den imorgon.....Go me!
Började läsa vid 11-tiden och kom tillbaka till verkligheten vid 1 ungefär, ganska märkligt att boken drog in mig så eftersom det inte händer överdrivet mycket. Det är mycket tankar, lite snack hit, lite hyperreligiös morsa dit men jag kunde bara inte lägga ifrån den förrän jag blev hungrig så jag antar att det är rätt bra betyg so far. Skulle gissa att detta slutar med att jag läser ut den imorgon.....Go me!
Heathen Foray - Armored Bards
Heathen Foray - Armored Bards
Genre: Viking Metal
Är man någorlunda insatt i genren räcker det med att titta på namnet och skivomslaget så finns det 2 olika sätt det här kan låta på:
1. Antingen är det lite melodiskt á la Turisas/Týr
2. Eller så är det hårdare á la Ensiferum/Amon Amarth
Heathen Foray hamnar i den andra kategorin och det blir ungefär lika orginellt som en vit svettig socka i ett omklädningsrum. Nytänk är uppenbarligen denna genrens råttgift, hade varit intressant om det fanns något band som kunde vara lite nyskapande.
Hur som helst, Armored Bards börjar med passande nog Armored Bards, en låt om hur awesome dem är......suck....NEXT!
The Blight....Börjar med ett helt okej riff och en hyfsad vers innan sångaren väser iväg "WE ARE WOES (?), WE ARE DRAGONS!!!!!" Ughhhhhhh.....
Bifrost är nästa på listan och den är faktiskt på tyska, inte direkt chockerande, är det inte engelska är det tyska. Den är högst ointressant och därför inget kul att prata om.
Ascension är precis lika tradig.
Messenger Of God är dock en helt annan femma, denna är betydligt kvickare än de första låtarna och vansinnigt mkt bättre. Den är mer lik Amon Amarth än de tidigare låtarna vilket jag gillar. Riktigt svängiga verser och en helt okej refräng, helt klart höjdpunkten på plattan.
Tyvärr följer resten av skivan de första låtarna i standard och det blir aldrig riktigt lika bra igen, den enda låten som är värd att nämna är Hopfen And Malz. En två minuter kort adrenalinkick återigen på tyska med ren sång i refrängen, ingen fantastisk låt men den avviker från normen i alla fall.
Totalt sett kan jag inte säga att Armored Bards är en dålig platta, men man har hört det förr så är man såld på genren så kan man ju ta en titt annars är det bara att lyssna på Messenger Of God och ignorera resten av låtarna.
Betyg: 2/5
Rekommenderad låt: Messenger Of God
Genre: Viking Metal
Är man någorlunda insatt i genren räcker det med att titta på namnet och skivomslaget så finns det 2 olika sätt det här kan låta på:
1. Antingen är det lite melodiskt á la Turisas/Týr
2. Eller så är det hårdare á la Ensiferum/Amon Amarth
Heathen Foray hamnar i den andra kategorin och det blir ungefär lika orginellt som en vit svettig socka i ett omklädningsrum. Nytänk är uppenbarligen denna genrens råttgift, hade varit intressant om det fanns något band som kunde vara lite nyskapande.
Hur som helst, Armored Bards börjar med passande nog Armored Bards, en låt om hur awesome dem är......suck....NEXT!
The Blight....Börjar med ett helt okej riff och en hyfsad vers innan sångaren väser iväg "WE ARE WOES (?), WE ARE DRAGONS!!!!!" Ughhhhhhh.....
Bifrost är nästa på listan och den är faktiskt på tyska, inte direkt chockerande, är det inte engelska är det tyska. Den är högst ointressant och därför inget kul att prata om.
Ascension är precis lika tradig.
Messenger Of God är dock en helt annan femma, denna är betydligt kvickare än de första låtarna och vansinnigt mkt bättre. Den är mer lik Amon Amarth än de tidigare låtarna vilket jag gillar. Riktigt svängiga verser och en helt okej refräng, helt klart höjdpunkten på plattan.
Tyvärr följer resten av skivan de första låtarna i standard och det blir aldrig riktigt lika bra igen, den enda låten som är värd att nämna är Hopfen And Malz. En två minuter kort adrenalinkick återigen på tyska med ren sång i refrängen, ingen fantastisk låt men den avviker från normen i alla fall.
Totalt sett kan jag inte säga att Armored Bards är en dålig platta, men man har hört det förr så är man såld på genren så kan man ju ta en titt annars är det bara att lyssna på Messenger Of God och ignorera resten av låtarna.
Betyg: 2/5
Rekommenderad låt: Messenger Of God
Headers, karma und Belzebub
Så, fixat ny header nu, vetifan om det blir den jag ska behålla men den får stanna så länge.
Credits till redheadstock för penslarna jag använt som kan hämtas här: http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=+tech+brushes#/dwsrlm
Bara för att totalt byta samtalsämne så fick jag ett tips om dessa pågarna: http://www.myspace.com/chromedivision
Rätt svängig musik även om texterna är lökiga beyond belief men jag antar att det är hyckleri på högsta nivå
Credits till redheadstock för penslarna jag använt som kan hämtas här: http://browse.deviantart.com/?qh=§ion=&q=+tech+brushes#/dwsrlm
Bara för att totalt byta samtalsämne så fick jag ett tips om dessa pågarna: http://www.myspace.com/chromedivision
Rätt svängig musik även om texterna är lökiga beyond belief men jag antar att det är hyckleri på högsta nivå
Pimp mah blawg
Vafalls! Solen skiner, kan inte vara ett bra tecken. Antagligen kommer helvetet frysa igen inom en snar framtid.
Hur som helst, ska väl försöka pimpa bloggen lite idag. Har en rätt bra idé för headern iaf så får se hur det blir.
Hur som helst, ska väl försöka pimpa bloggen lite idag. Har en rätt bra idé för headern iaf så får se hur det blir.
Första rescensionen, REJOICE!
Yay! Let's get this trainwreck rolling!
Första rescensionen får bli en platta som rullat ganska tungt här den senaste veckan:
The Birthday Massacre - Pins And Needles
Genre: Industrirock?
Frågetecknet efter genren är för att varken jag eller mina kompisar kan komma överens om vad dem faktiskt spelar för genre. Jag är övertygad om att det inte är metal medans mina kompisar är helt inne på att det är metal. "Gitarr/Bas/Trumbaserad musik med en del keyboard och kvinnlig sångare" får bli den officiela genren.
Hur som helst, The Birthday Massacre (TBM) är ett band jag hållt (hur ¤&%¤&% böjer man "hålla" egentligen?) ganska nära hjärtat. Efter första gången man hörde Happy Birthday så har jag varit lite småkär i Chibis sångröst, vilket blev värre när jag hörde förra skivan Walking With Strangers, ett album jag skulle kunna slänga in på en top 5 lista. Så förväntningarna på Pins And Needles var ganska höga.
MEN jag måste säga att skivan är ungefär så bra som jag hoppades på, inte lika bra som Walking With Strangers, men bra nog för att den ska spelas under lång tid framöver.
Det som TBM ändrat på sen WWS är framför allt i gitarrerna. Dem är betydligt mer distade dvs. tyngre och jag tycker det skapar en rätt bra kontrast med Chibis hyperfeminima röst.
För att runda av det här innan det blir en novell modell större så rekommenderar jag denna skivan till egentligen alla som gillar rock/hårdrock, visst det är inget som gemene man gillar men det är ju alltid värt en chansning :)
Betyg: 4/5
Rekommenderade låtar: Control, Pins And Needles, Sleepwalking (!)
Första rescensionen får bli en platta som rullat ganska tungt här den senaste veckan:
The Birthday Massacre - Pins And Needles
Genre: Industrirock?
Frågetecknet efter genren är för att varken jag eller mina kompisar kan komma överens om vad dem faktiskt spelar för genre. Jag är övertygad om att det inte är metal medans mina kompisar är helt inne på att det är metal. "Gitarr/Bas/Trumbaserad musik med en del keyboard och kvinnlig sångare" får bli den officiela genren.
Hur som helst, The Birthday Massacre (TBM) är ett band jag hållt (hur ¤&%¤&% böjer man "hålla" egentligen?) ganska nära hjärtat. Efter första gången man hörde Happy Birthday så har jag varit lite småkär i Chibis sångröst, vilket blev värre när jag hörde förra skivan Walking With Strangers, ett album jag skulle kunna slänga in på en top 5 lista. Så förväntningarna på Pins And Needles var ganska höga.
MEN jag måste säga att skivan är ungefär så bra som jag hoppades på, inte lika bra som Walking With Strangers, men bra nog för att den ska spelas under lång tid framöver.
Det som TBM ändrat på sen WWS är framför allt i gitarrerna. Dem är betydligt mer distade dvs. tyngre och jag tycker det skapar en rätt bra kontrast med Chibis hyperfeminima röst.
För att runda av det här innan det blir en novell modell större så rekommenderar jag denna skivan till egentligen alla som gillar rock/hårdrock, visst det är inget som gemene man gillar men det är ju alltid värt en chansning :)
Betyg: 4/5
Rekommenderade låtar: Control, Pins And Needles, Sleepwalking (!)
L'Introduction de luxe
Nej, jag kan inte franska. För att va precis så tycker jag franska är det grötigaste, mest överskattade språket som nånsin satt sin fot på planeten.
Hur som helst, introduktion:
Jag heter Ted Dahlqvist och är 20 (fyller 21 i oktober). Jag är utbildad CAD-tekniker (konstruktör med inriktning på 3D-CAD program på rikssvenska) men är för tillfället arbetslös. Bland mina intressen finner man godsaker som musik, Photoshop, umgås med kompisar och vara allmänt avskyvärd.
Så vad kommer jag skriva om?
Det man alltid har bloggar till; fläka ut sin vardag till alla åskådare, men utöver det så ska jag försöka klämma in lite musikrescensioner och vad jag håller på med i Photoshop bland annat med annat tråkigt trams antar jag.
Until next time (vilket borde va ungefär en ganska kort stund). Tjoflöjt
Hur som helst, introduktion:
Jag heter Ted Dahlqvist och är 20 (fyller 21 i oktober). Jag är utbildad CAD-tekniker (konstruktör med inriktning på 3D-CAD program på rikssvenska) men är för tillfället arbetslös. Bland mina intressen finner man godsaker som musik, Photoshop, umgås med kompisar och vara allmänt avskyvärd.
Så vad kommer jag skriva om?
Det man alltid har bloggar till; fläka ut sin vardag till alla åskådare, men utöver det så ska jag försöka klämma in lite musikrescensioner och vad jag håller på med i Photoshop bland annat med annat tråkigt trams antar jag.
Until next time (vilket borde va ungefär en ganska kort stund). Tjoflöjt
