Die Apokalyptischen Reiter - Moral & Wahnsinn
Die Apokalyptischen Reiter - Moral & Wahnsinn
Genre: What-the-fucko-metal
Ahhhh, Die Apokalyptischen Reiter....ett band som spelar ungefär så galen musik som omslaget visar. Jag personligen tycker dom är gravt underskattade för det är galet rolig musik att bara lyssna på. Dem blandar ganska extremt mellan visslande, trumpeter, orientaliskt, tungtsomsatan och melodiskt och ett mindre erfaret band hade antagligen klöddat till det men här funkar det på nåt vänster.
Till exempel har andra låten på skivan, Gib Dich Hin allt som jag nämnde ovan bortsett från trumpeterna och den låten är otroligt nog riktigt bra. Dir Gehörts Nichts är en såndär skön allsångslåt medans Dr. Pest är en betydligt obehagligare historia även om den hyllar deras keyboardist (som kallas Dr. Pest). Men det är nog här som skon klämmer lite, även om det är ytterst lite och en ganska skön klämning så är Ryttarna helt enkelt bättre när det går fort och och dem bara kan fucka som de vill med alla slags instrument som finns att tillhandahålla.
Även om det kanske inte är deras bästa album (Licht tar nog det priset) så är det ett högklassigt album med flera låtar som höjer sig över mängden av alldaglig geggamoja som fyller vardan (Dead By April, Sonic Syndicate etc.), så är Ryttarna en grymt skön omväxling och dem visar att det fortfarande finns tid för att experiment.
Betyg: 7/10
Genre: What-the-fucko-metal
Ahhhh, Die Apokalyptischen Reiter....ett band som spelar ungefär så galen musik som omslaget visar. Jag personligen tycker dom är gravt underskattade för det är galet rolig musik att bara lyssna på. Dem blandar ganska extremt mellan visslande, trumpeter, orientaliskt, tungtsomsatan och melodiskt och ett mindre erfaret band hade antagligen klöddat till det men här funkar det på nåt vänster.
Till exempel har andra låten på skivan, Gib Dich Hin allt som jag nämnde ovan bortsett från trumpeterna och den låten är otroligt nog riktigt bra. Dir Gehörts Nichts är en såndär skön allsångslåt medans Dr. Pest är en betydligt obehagligare historia även om den hyllar deras keyboardist (som kallas Dr. Pest). Men det är nog här som skon klämmer lite, även om det är ytterst lite och en ganska skön klämning så är Ryttarna helt enkelt bättre när det går fort och och dem bara kan fucka som de vill med alla slags instrument som finns att tillhandahålla.
Även om det kanske inte är deras bästa album (Licht tar nog det priset) så är det ett högklassigt album med flera låtar som höjer sig över mängden av alldaglig geggamoja som fyller vardan (Dead By April, Sonic Syndicate etc.), så är Ryttarna en grymt skön omväxling och dem visar att det fortfarande finns tid för att experiment.
Betyg: 7/10
Kommentarer
Trackback
